Yttrandefrihet eller våld?

03.07.2018

Vi har alla stött på den pågående diskussionen om huruvida Mr Cools texter är legitima och kan kallas konst/komik/satir, eller om det inte är det. Satir används ibland som ett retoriskt grepp när man vill sätta motståndaren i försvarsposition eller när man vill vara provokativ. Satir riktar sig inte sällan mot auktoriteter där det är farligt att framföra direkt kritik. Frågan är om vad som helst kan betraktas som satir, eller finns det saker man inte får skämta om? 

Rent allmänt brukar man säga at man inte bör skämta om utsatta grupper. Det är därför det är okej att skämta om Hitler men inte om förintelsen eller utsatta judar. När USAs president förra året skämtade om en journalist med funktionsnedsättning och gjorde narr av honom reagerade omvärlden, eftersom det ansågs "lågt". 

Så är det satir som Mr Cool ägnar sig åt i låttexten? För det första, när vi skämtar om något så förutsätter det att vi har ne viss kunskap i ämnet. Jag behöver alltså ha en förståelse för det fenomen jag skämtar om. Här kan det vara skäl att nämna att det är skillnad på om man får skämta om vad som helst och om man bör göra det, eller kan göra det. För även om man får skämta om vad som helst så bör man inte göra det. Man bör låta bli av flera skäl, respekt för människor och deras trauman kan vara ett sådant skäl.  


När en låttext blir personlig

För en som blivit våldtagen varje natt av sin far, skrev en kille på nätet, så blir uppmaningen att k****a barn en direkt legitimering av det brottet.

Det hade varit intressant att sitta inne i Mr Cools hjärna och lyssna till det samtal han hade med sig själv när han skrev låttexten och funderade på hur den kan upplevas av de som blivit traumatiserade som barn genom sexuellt våld. Möjligen värderade han hur det kunde upplevas av någon som killen på nätet som skrev att låttexten för honom blev personlig, som en legitimering av det sexuella våld hans far ahde utsatt honom för. Hur gick hans tankar och vad var det som gjorde att han trots att han nog måste ha förstått hur traumatiskt det kunde upplevas för någon, ändå valde att göra det. Eller var det så, att han skämtade om något, ett fenomen, som han egentligen inte förstod?  

Vissa skämt fungerar i mindre sammanhang, men inte i publika. Du kan med andra ord skämta om vissa saker bland vänner och familj som du inte kan skämta om bland dina kolleger eller på dina vänners bröllop. Vitsar och skämt kan vara en viktig ventil för personer att hantera trauman i samhället eller egna tragiska erfarenheter. Freud skrev vid ett tillfälle en artikel om vitsen och det omedvetna. Vitsar är, enligt Freud, ett sätt att hantera saker som i sig inte är roliga alls, utan tvärtom ångestladdade och oroframkallande. Vitsar och skämt är ett sätt att öppna ventilen och släppa ut denna ångest. Om man inte har andra verktyg att hantera svåra händelser är det inte ovanligt att man tar till skämt. I det fallet kan skämtet vara en försvarsmekanism. 

Det blir dock besvärligt och ganska tragiskt om våra försvaramekanismer börjar gå ut över andra människor och deras mående. Om vår egen ångest över tillståndet i världen tar sig uttryck på ett sätt som skadar och våldför sig på andra människor. När "satir" går över gränsen och av de flesta inte ses som roligt utan kränkande så behöver komikern hitta andra sätt att hantera sin ångest på. Så ja, man får skämta om vad som helst, men det kan man inte göra. Inte egentligen och inte om mna respekterar andra människor och deras livserfarenheter.  


Referens/Inspiration:

Politism (2016) Vad kan man skämta om? (2016-01-22).  Hämtat 2018-07-03 från  https://www.politism.se/genusfolket/vad-kan-man-skamta-om/