Wallraffa

03.06.2018

Att använda det ordet är kanske fel i sammanhanget, för någon journalist är jag inte. Men jag tänker att wallraffandet för mig snarare har varit ett förhållningssätt än en journalistisk metod. Hans-Günther Wallraffs reportage och böcker bygde på de erfarenheter han gjorde när han undersökte sammanhang han själv blev en del av, samtidigt som han höll sig utanför detta sammanhang idémässigt. Det var innaförskapet som gjorde att han fick tillgång till det han studerande och utanförskapet som gjorde att han kunde mentalisera kring denna process. 

Livet som ett wallraffande

I många hänseenden har jag upplevt det som att jag wallraffar i mitt eget liv. Jag är en gäst undercover, en som inte hör hemma men som tillåts vara där för att ingen vet om att jag egentligen är en inkräktare. Wallraffande innebär med andra ord en aspekt av att inte uppge sin sanna identitet. 

Ibland är wallraffandet ett förhållningssätt som gör att konflikter eller situationer som uppstår blir lättare att hantera. Som när jag är på ett nytt jobb och undersöker hur man förväntas fungera på just denna arbetsplats. Det är då wallraffandet mer är ett förhållningssätt än något annat. Något som ger mig utrymme att vara trygg medan jag skapar mig en uppfattning.

Men det finns också tillfällen när jag wallraffat som metod. Inte metod för att göra ett reportage utan bara för att få veta lite mer om något som jag annars bara har kunskap om ryktesvägen. Där det inte finns några dubbla intressen av att också meritera mig eller utveckla någon särskild sida hos mig själv. 

Jag gick en utbildning på det sättet. Jag hade hört talas om att kursen hade en låg nivå och utbildningsanordnaren var omskriven i media efter att några klagat på hur enkelt det var att ta sig igenom. Så jag gick och muttrade och tyckte att det var förfärligt att privatiseringen av våra gymnasieubildningar lett till detta. Snart tänkte jag dock att jag ju egentligen inte visst och inte hade rätt att muttra. Hörsägen är en sak, erfarenhet en annan. Så jag sökte, antogs och  ja, the rest is history (och mycket riktigt, det var en bedrövligt låg nivå).