De senaste åren, sedan jag lyckades befria mig från assistansen, så har jag varje sommar varit runtom i olika delar av världen. Det var som ett uppdämnt behov och jag tog en ny världsdel varje sommar. I år valde jag att stanna hemma. Det var inte ett lätt beslut och delvis ekonomiskt underbygt. Nu visade det sig att det ju blev en alldeles förträfflig sommar, åndä har jag varit lite smått rastlös de gågna veckorna. Lite respit fick jag när jag kom mig iväg en tur till Norge och ett par dagar till Danmark, men det var också allt. Mina vänner har varit lite här och var och jag missunnar dem inte. Det är bara det att jag gärna själv hade begett mig ut på ett rejält äventyr. Mitt äventyr blev istället här hemma. Jag gästgrammade på två olika instagram-konton och jag läste bokmanus och jobbade, inte för att jag måste men för att jag ville. Framför allt utforskade jag, inte min omvärld, men mig själv och vem jag är idag.

Att utforska sig själv

På ett plan känner jag mig trygg i mig själv och jag vet också vem jag är. Samtidigt lär jag känna mig själv varje dag som går och alldeles särskilt i lugnet, när jag ensam strosar omkring på Oslos gator eller när jag dricker mitt morgonkaffe och kikar på de andra hotellgästerna i frukostsalen. En del av vem jag är har med egenskaper att göra, som att jag är envis, för att inte säga enveten, kreativ och nyfiken. Jag är nyfiken på samhället, mänskliga interaktioner, vetenskapliga landvinningar och idrottsliga framgångar, för att nu nämna några. En annan del av utforskandet och av mig som person handlar om min miljö. Den miljö jag varit i och den miljö jag är i och kanske främst hur jag förstår den miljön, men också hur jag förstås i den miljön och balansen mellan att ta någon annans perspektiv utan att förlora sitt eget. Vi formas av dem vi möter. Vår syn på oss själva formas av andra. Samtidigt gör de inte det förbehållningslöst. Och upptäkten av reglering av graden av mentalisering och graden av tredjepersonsperspektiv relaterat till fröstapersonsperspektiv, -möjligheten att välja perspektiv är en av de mest spännande sakerna som jag utforskar just nu. För mig finns det nästan en dimension till i relationen mellan olika sidor, eller deras skuggor som är kvar, och det som har blivit jag.