Originalartikel: Attachment insecurity as a mediator of the relationship between childhood trauma and adult dissociation

Författare: Seong Sook Kong, Dae Ryong Kang, Min Jung Oh, Nam Hee Kim

Publicerad i: Journal of Trauma and Dissociation, juni 2017

Syftet var att se eventuella samband mellan otrygg anknytning och dissociation

Studien genomfördes som en retrospektiv studie på en population om 115 personer som alla befann sig i öppenvård. Öppenvårdskliniken var specialicerad på trauma och alla hade en diagnos som relaterade till detta. För syftet att se eventuella samband mellan otrygg anknytning och dissociation användes verktygen STQ (Childhood Traujma Quetionnaire), RAAS (Revised Adult Attachment Scale) och DE (Dissociative Experience Scale). Samtliga intrument brukar användas frekvent för att mäta traumatiska erfarenheter, aknytning respektive dissociation.

Ju mer omfattande de trauman var som fåtts i barndomen desto större var också mängden med dissociativa erfarenheter och anknytningssvårigheter/ångest var en tydlig mediator (en mediatorvariabel är något som gör att det finns ett statisitskt samband mellan två andra variabler). Fysiska övergrepp, fysisk neglekt och emotionella övergrepp hade ett starkt samband med dissociation i vuxen ålder och även här var anknytningssvårigheterna en tydlig mediator. Sexuella övergrepp var medierad av en synergieffekt som kunde knytas både till anknytningsångest och undvikande anknytning. Av de som hade en traumatisk barndom så hade hälften också problem med anknytning. Med andra ord kan det mycket väl vara så att relationen mellan barndomstrauma och dissociation medieras av otrygg anknytning. Sambandet till anknytningsångest är större än till undvikande anknytningsmönster. Otrygg anknytning är med andra ord en riskfaktor för dissociation.