Jag älskar att resa och gör det rätt ofta i tjänsten. På något sätt har jag alltid känt mig hemma oberoende av var jag är, eller ja, jag kanske inte känner mig mer hemma när jag är hemma än när jag är någon helt annanstans. 

Valet att vara någon annanstans och valet att komma hem.

Så länge det är ett val så är friheten bedårande och högst tilltalande. Så idag, när jag väljer att göra en bilresa någonstans på liten budget så är valet att bo i bilen ett medvetet kalkylerat val och då är det bra. Det är mitt val. Jag är nöjd med det. Det är inte för att jag inte har andra alternativ som jag sover i bilen. Resor överlag symboliserar frihet för mig. Nu kan jag inte riktigt göra vilka resor som helst. Dels för att jag inte har oändligt med finansiella resurser och dels för att jag inte åker buss. Buss är en sådan sak som fortfarande är för triggande. Så jag gör det inte. Detta har medfört en del problem och några riktigt dyra taxiresor, eftersom tågbolaget inte alltid hållit tiderna och anslutande tåg har ersatts med buss. För mig innebär det antingen att jag får ta in på hotell eller att jag får hitta alternativt färdmedel hem (eller bort). Förr gav det mig ångest och jag stannade hemma av rädsla för vad som eventuellt kunde hända. Nu har jag lärt mig att ta problemen när de kommer och inte innan, för faktum är ju att alla potentiella situationer går att hantera, -på något sätt. Åtminstone har alla situationer som jag hamnat i under mina resor hittills lösts alldeles utmärkt. 

Just nu sitter jag i en fåtölj i ett sådant där hem långtifrån hem. Det är ett litet hotellrum på sisådär 15 m2, med en jättelik airconditioner i hörnet. Apparaten står på och bullrar lågt och jag svettas medan jag begrundar hur jag trivs här i detta mitt lilla mysiga hem någon annanstans. Det är högt till tak, luftigt, rent och lugnt. Så det är bara att konstatera att det är bra här, i detta mitt lilla temporära hem. Gott så.