Kreativitet

14.07.2018

Under perioder när jag varit mer högdissociativ har jag också varit mer kreativ. Jag har alltid funnit en form av tillflykt i just skapande. Det har rört sig om olika former av konstnärligt utövande. Jag har skapat planritningar, tecknat och målat, ägnat mig åt keramik, glasfusing, webdesign, fotografering och design av egenhändigt stickade sockor, tröjor och ponchon. Genom åren har jag noterat att mina bekanta som har en dissociativ problematik i regel verkar ha en kreativ ådra och då menar jag en särskild talang för kreativa uttryck på något sätt. Detta väcker förstås en rad frågor.

Det sjätte elementet

Det vi vet sedan tidigare är att särskilt barn som utsätts för trauma riskerar att hämmas i sin utveckling och får en neurologisk påverkan, med en ökad volym på amygdala (som är centret för fight, flight och freeze) och en minskad voym på hippocampus (som har en viktig funktion när det gäller minnen). Av en studie publicerad 2015 finns det en indikation på att dissociation kan ha en skadehämmande effekt på negativ hjärnpåverkan (Ross et al, 2015). Samma år kom en annan studie som kopplade dissociation till kreativitet (Heugten - Van Der Kloet, D. E., et al., 2015). 

Det finns en logik bakom detta. Barn och vuxna som dissocierar är fortsatt aktiva neurologiskt. Vid bortträngning, som är ett annat försvar, undertrycks informationen till det undermedvetna. Vid dissociation däremot används flera delar av hjärnan och information förs mellan dessa. Istället för att direkt hantera en svår situation som vi inte kan hantera så tar sig medvetandet till en annan plats i vårt medvetande än den fysiska verkligheten som vi befinner oss i. Därför är det också sannolikt att tro att kreativa uttryck kan vara viktiga för att arbeta med olika delar av hjärnan. 

Här är det dock kanske på sin plats att nämna att kreativitet och fantasy-proneness inte är samma sak. Även om det i normalpopulationen finns en korrelation mellan fantasy-proneness och kreativitet (Lack, 2003), så finns tidigare forskning som tyder på att personer med dissociativ identitetsstörning och DDNOS inte har en generellt större benägenhet att fantisera än normalpopulationen (Vissia, 2016). 

Kreativitet och kreativa uttryck är för många, även för mig, livsviktigt, både för att visa lyhördhet för olika sidors varierande behov och för att må bättre generellt. Hur det hänger ihop tar vi dock en annan gång...

Referenser

Heugten - Van Der Kloet, D. E., et al. (2015). Imagining the impossible before breakfast: The relation between creativity, dissociation, and sleep. Frontiers in Psychology, 6, s. 324.

Lack, CA. et al. (2003). Fantasy proneness, creative capacity, and styles of creativity. Perception mot Skills, 96(1):19-24.

Ross, C. A., et al. (2015). Hippocampal Volumes in a Sampla of Trauma Patients: A Possible Neuro-Protective Effect of Dissociation. The Open Psychiatry Journal, vol. 9, s. 7-10 Hämtad från https://benthamopen.com/contents/pdf/TOPJ/TOPJ-9-7.pdf

Vissia, E. et al. (2016). Is it Trauma‐ or Fantasy‐based? Comparing dissociative identity disorder, post‐traumatic stress disorder, simulators, and controls. Acta Psychiatrica Scandinavica, 134(2), 111-128.

Inspiration från följande blogg: https://medium.com