Jag föredrar kyla framom värme, -det sa jag redan som ung när jag var med i ett luciatåg en gång. Ändå, visst finns det något tilltalande med värmen och solen som ockuperat landet under de senaste veckorna, något tilltalande och så... något oroande?

Klimathotet

Nej, särskilt påläst är jag inte, men jag har sett inlägg och reflektioner som knyter värmen, orkanerna i USA under det gågna året och andra klimatfenomen till klimathotet. Å andra sidan har jag också läst böcker som säger det motsatta, att det är frågan om cykliska förändringar som hade kommit ändå. Så vem skall man tro? Vad vet vi? Att det blivit varmare. Det vet vi. Att detta medför problem, det vet vi. Jag gör en djupdykning på nätet och känner mig mer osäker på vad som gäller än tidigare. Som så ofta när det gäller tro, så måste man göra ett val. Så jag väljer att tro på den forskning som understöder tesen om samband mellan föroreningar och ett rasande klimatfenomen. Sedan står jag här och funderar vad jag skall göra för att hantera det. För hur löser jag det? Stora frågor men inga enkla svar.

Den dök upp i postlådan

Broschyren om det förestående, det oundivkliga, eller kanske det som aldrig någonsin kommer men som vi alla måste vara beredda på. Alldeles särskilt i en värld som ter sig allt mera osäker. Det har varit tal om den ett bra tag nu. Borde man agera? Borde man känna sig en liten knutta mindre trygg?

Vi lever i en tid där följderna av extremt väder, IT-attacker, terrordåd kan påverka att samhällsservicen inte längre fungerar.

Inte mindre trygg säger man från myndighetens sida. Trygghet får man genom att vara förberedd och påläst. Jag, som är varken eller, måste antingen ta en risk eller ändra mitt beteende. Tar det lugnt under tiden, medan jag funderar på hur pass stor risk jag är villig att ta.