Dissociation

01.06.2018

Dissociation kan förstås på lite olika sätt och beskrivningarna av vad det är kan därför också beskrivas på lite olika sätt. Rent krasst handlar dissociation om ett psykologiskt försvar. 

Det framträder bland annat genom

  • En oförmåga att integrera en grupp mentala processer från medvetandet. Det tar sig då uttryck t.ex. som dissociativ amnesi, alltså minnesförlust eller svårigheter att minnas viktiga (traumatiska) händelser i livet. 
  • En oförmåga att integrera jaget och omgivningen, som vid derealisation eller depersonalisation
  •  En oförmåga att integrera olika fragment, eller delar, av personligheten vid trauma  

Dissociation brukar ibland kallas för en färdighet, eller att man har en dissociativ förmåga. Rent tekniskt är det dock frågan om en försvarsmekanism som vid tillfället för traumat kan vara ytterst hjälpful, men som oftast i förlängningen innebär svårigheter i vardagen på olika sätt. Dissociation är vanligt hos många med olika psykiatrisk problematik, som t.ex. ångestdrivna tillstånd (OCD, panikångest etc.). För vissa är dissociationen det primära försvaret och så framträdande att diagnosen blir en diagnos inom dissociationsspektrat. Dissociation är med andra både det som gör att du fokuserar på glaset på bordet under våldtäkten och sedan bara minns det (och får ångest av tomma glas) och det som gör att du inte känner igen dig själv i spegeln eller att omgivningen känns främmande.