Alla människor har ett system av agerande som de följer i vardagen och ett system som aktiveras vid kris. Det är därför en person som annars handlar mycket rationellt och övervägt kan "flippa ur" eller bli helt handlingsförlamad vid en krissituation. Lite förneklat kan man säga att personer med en dissociativ problematik har sämre integrering av dessa två system. 

ANP och EP styrs av olika logiker, en rationell och en känslomässig logik

Delar med olika funktioner

Den rationella delen av personligheten agerar efter en logik (the survival of the species), medan den känslomässiga delen handlar efter en annan (survival of the individual). Det är så alla människor fungerar. Vid tillfällen när stressen mellan logikerna blir för stor, som vid ett trauma kan balansen mellan dessa två störas så att den rationella delen inte kan styra över inflytande från den emotionella delen när det inte finns någon yttre kris. det är som att krisberedskapen råder även om den yttre krisen inte finns där. Då upplever personen intrusiva fenomen, som flashbacks och mardrömmar och personens humör kan påverkas. Det är också vanligt att man känner sig frånvarande i sitt eget liv. Frånkopplad. Vid dissociativ amnesi kan de traumatiska minnena från den faktiska händelsen ha kapslats in hos den känslomässiga delen och det tar sig uttryck som en minnesförlust hos den del av personen som agerar i vardagen. Derealisation och depersonalisation fungerar på motsvarande sätt, men då tränger olika aspekter av det emotionella jagets personlighets- och verklighetsuppfattning igenom. Vid mer komplexa tillstånd, som DDNOS och DID finns flera seprata delar som ibland inte har någon inbördes kommunikation, och där flera rationella jag kan fungera parallellt. Just detta, att det finns flera distinkta rationella jag brukar särskilja DID från DDNOS. Vid DDNOS finns kanske många olika känslomässiga jag men bara ett distinkt rationellt jag. 

Strukturell dissociation

Teorin om strukturell dissociation av personligheten framställdes i början av 2000-talet av Onno van der Hart, Ellert Nijenhuis och Kathy Steele och har beskrivits i detalj bland annat i deras bok "The haunted self". De menar att alla människors personlighet är uppbygd i en bestämd struktur som relaterar till olika hjärnfunktioner.  Vid primär dissociation blir minnen från ett trauma blockerade och förblir separerade från den del som fungerar i vardagliga livet. Personer med traditionell PTSD och akut stress kan sägas ha en primär typ av dissociation. Sekundär dissociation förutsätter fler än en emotionell sida av personligheten och uppstår t.ex. vid kroniska och komplexa posttraumatiska besvär, men kan också finnas vid emotionellt instabil personlighetsstörning och DESNOS (disorders of extreme stress not otherwise specified). Sekundär dissociation är också den teoretiska förklaringen till DDNOS (dissociative disorders not otherwise specified). Det som särskiljer tertiär dissociation från de övriga två är förekomsten av fler än en ANP. Tertiär dissociation hör smman med DID (dissociativ identitetsstörning). 

Apparently normal parts of Personality (ANP)

Det rationella jaget kallas för ANP och står för "apparently normal part of personality". Ursprungligen myntades begreppet av Charles Samuel Myers (1873-1946) för att ge en vetenskaplig teoretisk beskrivning av vad som sker vid "shell chock" (PTSD). ANP:n brukar beskrivas som just rationella, grundade och vardagsorienterade. Vid DID finns alltså flera ANP:n som inte sällan i praktiken har ansvar för olika delar av vardagen. ANP hör samman med ventrala vagus-aktivering. Ventrala (främre) vagus är en nerv som styr bland annat ansiktsuttryck och det vi gör är att engagera oss med andra, interagera, ta hand om olika yttre fysiska behov, lärande etc. 

Alla människor har med andra ord åtminstone en ANP. Det som alltså särskiljer personer med DID från andra är att personer med DID har flera ANP. Det betyder inte att de har flera personlighter, men de har flera distinkta delar av personligheten som ser sig som separata från varandra. Eftersom ANP hos en person med DID (gäller också personer med PTSD) inte kan integrera det som EP bär på så agerar ofta ANP:n fobiskt på traumarelaterat material. Det finns med andra ord en rädsla som ibland tar sig uttryck som en rädsla för platser, saker och känslor (triggers) och ibland för EP-delarna själva. Undvikande beteenden kan beröra olika delar av ANP och involvera förutom amnesi också sensation (anestesi), syn (hysterical blindness), hörsel, lukt och smak. Vanligt är känslomässig avtrubbning som t.ex. tar sig uttryck i en brist på sorg, när personen kan förväntas att sörja. Undvikande beteende kan i sin tur ta mycket energi i system, en trötthet som kan bidra till ökad risk för depression, ångest och kroniska trötthetstillstånd.   

Även om ANP står för den rationella delen, så kan de ibland vidta åtgärder som till det yttre inte verkar säskilt rationella. Det kan vara sätt att försöka hejda EP och intrusiva minnen, eller andra aspekter av traumat. ANP själv har ofta svårt att förklara sitt beteende. Även relationer kan vara svårt att hantera för ANP, särskilt om ANP, som ett försvar, blivit känslomässigt frånkopplad för att hantera olika EP:n. ANP måste verka högfungerande också när hon mår dåligt och undvikandebeteenden är därför vanliga. 

Emotional Part of Personality (EP)

Den emotionella delen eller de emotionella delarna av personligheten är de delar som "äger" den traumatiska historien. De är inte lika utvecklade som en ANP, utan agerar utgående från traumat och ofta som om traumat fortfarande pågår, även när det varit decennium sedan det aktiva traumat skedde. Vid primär dissociation är EP också just direkt knutet till den specifika händelsen. Personen upplever då EP som en dissociativ flashback eller som känslor och reaktioner.  De kan göra att 

En EP kan triggas av nästan vad som helst, åtminstone kan det varka så utifrån.  Det finns dock i regel en inre logik även här. EP relaterar ofta till fight, flight och freeze och vid sekundär och tertiär dissociation tar det sig uttryck t.ex. genom att en EP står för intrusiva symtom som att hela tiden vara på sin vakt (fight), medan en annan står för t.ex. avtrubbade känslor (freeze) osv.  Det som då triggar kan vara saker som direkt eller indirekt har med traumat att göra. Ett annat sätt att förstå EP är att se till dess två huvudkategorier:  V-EP:n (victim EP) och C-EP:n (control EP). Victim EP är ofta en del som bär på traumatiska minnen, medan C-EP är en del som försöker kontrollera systemet och därmed konsekvenserna av traumat. En C-EP kan t.ex. agera promiskuöst i syfte att eliminera en värre skada, något som dock i sig kan leda till mycket lidande. C-EP:n kan i vissa fall också försöka eliminera andra delar utan att förstå konsekvenserna för hela systemet. Även om det finns en distinktion mellan ANP och EP så kan EP:n stå för enklare behov i sekundär och tertiär dissociation som annars förknippas med vanliga vardagliga aktiviteter, som lek eller utforskande beteenden. I vissa fall av DID finns delar som verkar vara ett mellanting mellan EP och ANP. Det kan t.ex. finnas traumatiserade delar som är vuxna och som kan vara både rationella och grundade, delar som har tillgång till minnen men som inte känner något eller som intellektualiserar det som hänt. I och med att delidentiteter i sig kan ha oliak diagnoser kan man diskutera huruvida den nuvarande beskrivningen av tertiär dissociation riktigt räcker till för att beskriva de komplexa relationer och strukturer som kan finnas hos personer med DID. 

Referens:

Hart, O., Nijenhuis, E. R. S., & Steele, K. (2006). The haunted self: Structural dissociation and the treatment of chronic traumatization. New York: W.W. Norton. 

(samt föreläsningar med ovanstående i olika omgångar)